Om du har engagerat dig i träning eller viktminskning och börjat göra framsteg så har du förmodligen kännt behovet av att fortsätta på samma sätt, eller rent av göra ännu mer av det som lett till framgång... Och har du tränat regelbundet i 2-3 veckor så har du nog kännt ett pockande träningssug så fort du tar en vilodag... Då hamnar gärna allt fokus på träningen, man går helt upp i det man gör och försöker bli... ja som denna låt uppmanar till:
Och Ja!!! - Det är en kunglig låt som får mig att känna mig som en cyborg när jag tränar! Videon är förövrigt ganska cool. Klicka på bilden om du vill se den!
Så långt är allt väl... Men eftersom man känner andra genom sig själv (och för att jag har kanska bra kläm på hur hjärnan svarar på träning) så vill jag uppmana till att någon gång ibland stanna upp och njuta av livet utanför träningen också. Igår sprang jag i Stadsskogen på morgonen. Det var då jag fick stifta bekanskap med en älgfamilj. (Jag skrev om det i gårdagens inlägg Varning för älg!!!) Hur som helst så har träningsberoendet växt sig starkt hos mig.
Missförstå mig rätt = tolka begreppet träningsberoende i positiv bemärkelse - d.v.s. ingen hets, bara glädje över att vara i rörelse! Så tränar jag på morgonen har jag ofta myror i brallan på kvällen igen. Därför gav jag mig ut även på kvällen igår och övertala mig själv att lämna löparskorna hemma. Gick ett av de spår i Stadsskogen jag sprungit så många gånger och som vanligt stannade jag med jämna mellanrum och beundrade den vackra naturen. Jag slutar aldrig att förundras över hur förundrad jag blir över naturens skönhet! Skymningssolen färgade himlen guldorange och lyste gylllene på trädens kronor och stammar. Ett rådjur hoppade fram ur löven och lät mig iaktta det en stund innan det skuttade vidare. Varje gång jag stannade kännde jag hur mungiporna gled upp i sitt bredaste leende och hur ögonen blev tårfyllda.
Vissa passager nådde inte solen. De var tämligen mörka och luktade fuktigt av gran, mossa och jord. Min fatasi svävar alltid iväg då... troll, illvättar och annat spännande iakktar en säkert inifrån dunklet!
Till min förtjusning var skogen full av hallon, blåbär och smultron. Ett par joggare hann passera mig medan jag satt på huk och trivselåt för glatta livet. De flåsade och gjorde väldigt bra hastigheter! Då kom jag på hur jag - precis som de som flög förbi mig - brukar älga på och i förbifarten slänga en suktande blick på hallonbuskarna och blåbärsriset och tänka att "nästa gång - då ska jag plocka några" var på jag biter ihop och intalar mig själv "men inte nu... nu tänker jag ju på att slå mitt tidsrekord på den här distansen". Inget fel i det, men någon gång måste den där nästa gången infinna sig! Livet är trots allt till för att levas! Att lyssna på vad man vill och känner för fyller lika stor funktion som självdiciplin! Så glöm inte att stanna upp och låta dig uppleva det du finner faschinerande! Annars är risken stor att du inte ser skogen för alla träd!
...Myggbetten får du på köpet...
Kramar från skogstrollet!
Bärfrossa,
Löpning,
Mindfullness,
Naturen,
Skog,
Kommentera