Det är snarare regel än undantag...
att människor ger upp sina sunda vanor efter en tid av sjukdom/stress/sorg osv. Oavsett vad som orsakat uppehållet i goda kostvanor och träning så innebär det ett avbrott i det (positiva) "beroende" de befunnit sig i, där kropp och själv förväntar sig att få träna och där nyttig mat smakar bäst. Felet de flesta gör när de ska tillbaka till sin sunda vardag efter en sådan period är att de förväntar sig och går in på samma nivå som innan avbrottet. Det kan funka beträffande maten (när det gäller sockerberoende förespråkar jag att man klipper allt snask direkt), men inte när det gäller träning. För att framgångsrikt komma tillbaka till träningen i din vardag bör man ersätta "prestation" i ekvationen med "vana". Med andra ord: ta dig till träningen, försök njut av den. Efter 2-3 veckor bör din kropp och din hjärna åter känna att behovet av få röra på sig pockar.
Nu ska jag själv återgå till gamla träningsvanor efter några veckor av stress, migränanfall och löjligt överdriven allergi. För mig blir det svårast att ta mig upp på morgnarna (05:00) för att träna 30 minuter. Än så länge vaknar jag fortfarande några gånger per natt av allergin, varav en gång brukar vara rund 5-snåret. Så jag tror att det kommer gå ganska bra! Det knepiga blir att hålla igång hela dagen för att inte somna i soffan på eftermiddagarna - för då kan jag ju inte somna på kvällen.
Träningsglädje,
dygnsrytm,
morgonträning,
sunda vanor,
Kommentera