miawilander.blogg.se

Idag handlar mitt blogginlägg om det fantastiska mottagande och stöd jag fått på Mälarpraktiken av alla personal. Jag har känt mig riktigt lyssnad på och förstådd. Doktorn har undersökt, remitterat och återkopplat och sköterskan har stöttat, tagit prover och hållt handen. I receptionen har de också alltid ett trevligt bemötande. 

 

Det är fantastiskt att känna att doktorn inte ger sig förrän allt är uteslutet och/eller jag fått svar på vad felet är. Aldrig har jag ombetts att gilla läget utan istället har man tagit nya prover och remitterat mig vidare. Hela tiden har de respekterat min berättelse om vad jag upplevt i kroppen. Nu har puzzlebitarna äntligen fallit på plats och jag vet vad min kropp håller på med och varför. Det känns jätteskönt och jag kan få vila i vissheten.

 

Genom alla undersökningsprocesser har jag hela tiden känt att jag är viktig som patient och att personalen månar om att jag ska känna mig väl till mods. Vid ett tillfälle, efter att doktorn på Mälarpraktiken och jag gått igenom provsvar ordentligt, fick jag frågan "Känner du dig nöjd? Har du fått svar på dina frågor?". Jag hade kunnat hoppa upp i famnen på honom där och då, om det inte hade varit för en uppsjö av sociala regler som bannlyser sådana handlingar. Sköterskan har nog redan fått sig en kram eller två - om inte annat när jag fått extra mycket bedövning med adrenalin i. Då blev jag lika pratig och fnissig som vänskaplig.

 

Jag känner mig fantastiskt väl omhändertagen på Mälarpraktiken! Ett stor tack riktar jag till er! Ni är rätt människor på rätt plats! 

 

Varma Hälsningar!

Mia Wilander